Det börjar bli nervöst

Igår åkte Dan och lämnade in sin notis till stan att han tänker gå i pension i slutet av månaden.

Jag har haft fjärilar i magen ända sen dess. Det kommer att bli verklighet, ingen av oss har jobb, kommer vi att klara oss financiellt? Vi hade ju inte planerat att forfarande ha amorteringen på huset här i Washington. Kommer vi att tära på varandra, frågorna dräller in i huvudet på mej den ena efter den andra. Eftersom jag lutar åt det pessimistiska hållet, är varje scenario värre än det andra.

Nu tycker mäklaren att vi ska byta ut köksbänkarna i alla fall. Han tror vi får anbud om vi gör det. Något Dan och jag absolut inte ville göra i början men nu faktiskt funderar på.

Det enda är ju att efter allt vi gjort i Idaho i år så börjar pengarna tryta. Det blir väl bara att slänga fram kredit kortet. Vi bor ju i USA trots allt. Ha

Var hos tandläkaren igår också. Jag har en tand som är sprucken och behöver en krona? (heter det så på svenska oxå). Pappa överförde sin tandläkar skräck på mej, även fast jag gick hos en specialist när jag var liten, så är jag forfarande inte särskilt förtjust i att få något fixat i munnen. Vi bytte tandläkare för ett par år sedan och detta var första gången som han varit tvungen att laga något.

Han är nog den bästa tandläkare jag har blivit behandlad av. Väldigt informativ under proceduren och väldigt omtänksam. Undra om jag kan övertala Dan att hälsa på barnen var sjätte månad och forsätta gå hos honom?

Slutar med några kort från slakten. Fruarna drog sej från att komma, det betydde att all packetering föll på mej. I och för sej var det nog tur, det var trångt nog i vårt kök andå. Det tog inte mer än 5 timmar, de had gjort mycket av jobbet ute i naturen. Det mesta blev färs och biffar.

Dagen efter gjorde Dan och jag amerikansk frukost korv.
Vi ska oxå pröva på att göra salami i år, få se hur det går?