Sedan jag skrev sist har det inte hänt särskilt mycket, satt barnvakt i lördags kväll så Shawn och Danni kunde ha en date. Rylen har äntligen börjat gå, han är så stolt så stolt, och vilken liten kelgris! Det första han gjorde var att krypa upp i min famn och vi satt och bara kramades i vad som kändes som en evighet. När vi sitter där och gosar kan jag inte hjälpa att tänka, kommer vi att bli främlingar för honom när vi väl flyttat eftersom han är så liten? Grace är ju inte 3 än, kommer hon att minnas något av den tid vi spenderat tillsammans?
Jag hoppas att blir som med våra barn, Shawn och Shannon älskar verkligen sin Mummu, trots distans och språksvårigheter. De har i alla år känt sej närmare sina svenska släktingar än de här i USA.
Men om jag jämför med mina kompisar verkar det som flickor står sina familjer närmare, och på så sätt dras pojkar mer till sin partners familj. Det känns lite så i vårt fall, ibland känns det som Shawn bara tar kontakt när det är något vi kan hjälpa till med. När jag tänker på det blir jag ledsen igen, för det betyder ju då att vi inte kommer att ha den där nära kontakten med Jake, Grace och Rylen efter flyttet. Usch, nu blir jag deprimerad.....
Håll tummarna för Shannon, hon har sökt ett fast vikariat som hjälp/resurs lärare på en låg och mellanstadie skola. Det skulle vara så skönt om hon inte behöver oroa sej över jobb från den ena dagen till den andra. Fast det är klart att än så länge har det inte varit några problem, hon arbetar alla dagar hon vill. De 2 senaste jobben hon haft har varit som special lärare med handikappade barn och hon har bara fått lovord och de kommer bara att begära henne som vikarie i fortsättningen. Tyvärr har hon inte behörighet inom detta område så hon kan inte söka fast tjänst. Kanske något hon borde läsa in?
Nej, det är bäst att jag tar mej i kragen och gör något produktivt idag. Cementet mellan klinkers rutorna i köksgolvet behöver skrubbas igen.... Mäklaren ska hålla öppet hus för andra mäklare igen på måndag nu när vi har sänkt priset.
1 comment:
Nu hade jag skrivit ett jättelångt inlägg på den här sidan och så bara försvann det.
Ja, ja jag börjar väl om från början då.
Det där att man umgås mest med flickans familj tror jag är det vanligaste. Det är ju oftast hon som sköter det sociala i familjen men det är viktigt att hon uppmuntrar mannen att hålla kontakten med de sina. Men du känner ju till "svärmorssyndromet".
Det är känsliga ämnen.
Jag tro inte du behöver oroa dig över att tappa kontakten med dina barnbarn. Ni har en sådan fin relation redan nu....och sedan finns det ju kommunikationer. Ni ska ju inte flytta till "världens ände"!
Håller tummarna för att Shannon får jobbet. Hon verkar vara en riktig arbetsmyra som hoppar på allt som kommer i hennes väg. En tuff tjej!
Nu blev inlägget lite kortare men i stort sett med samma innehåll som det som försvann.
Kram på er allihop från alla oss.
Åse & Co
Post a Comment