Kan inte annat än att sitta här och titta på nyheterna om jorbävningen i Japan. Det är ofattbart vad människorna går igenom där nu.
Det här skalvet kom ett par veckor efter 10 års markeringen av ett av de värsta skalven som hänt här i Washington. Vårt skalv mätte ¨bara¨6.8 på Richter skalan och varade i 45 sekunder. Det var något av de längsta 45 sekunderna i mitt liv. 400 personer skadades, inga dödsfall och några få byggnader i den äldre delen av Seattle rasade. Ingenting mot det som hänt i Japan.
Jordbävningar var något jag var väldigt rädd för när vi bodde i Kalifornien, (vi upplevde många små skalv medans vi var bosatta där). Jag drog en lättnadens suck när vi blev förflyttade hit till Seattle. I min enfald trodde jag att vi nu inte behövde oroa oss för något sånt.
En av mina värsta mardrömmar är att inte kunna nå mina nära och kära i en sån här situation, att känna mej maktlös.
På den goda nyhets fronten så har jag äntligen blivit av med min hosta som jag dragits med i över en månad. Hoppas nu bara att Dan blir av med den oxå. Som den goda hustrun jag är kunde jag inte behålla den bara för mej själv.
I början på nästa vecka ska vi pröva ha Rylen här för sin första egna dag och natt med oss. Det ska bli spännande att se om det kommer att fungera.
1 comment:
Det är ju fruktansvärt det som händer i Japan. Vi här i norden är verkligen föskonade från sådana händelser. I Malmö var det ett skalv för några år sedan. Det skallrade i skåpen hos Matte o E-L.
Jag har upptäckt att kan man bara smitta ner någon annan så blir man av med sin förkylning. Ha, ha. Det är det du har gjort med Dan.
Det blir mysigt att ha sitt lilla barnbarn på övernattning. Hoppas du får sova! Kram Åse
Post a Comment