Saknad...

Sitter här och tycker synd om mej själv nu när Mamma åkt hem.

Sedan läser jag i en blog jag följer om en cancer sjuk mamma att hon gett upp kampen. Hon lämnar 3 barn i tonåren, då inser jag ju hur lyckligt lottad jag är. Jag fick rå om Mamma 6 veckor denna gång, längsta besöket hittills.
Så träffas vi ju på Skype så gått som varje morgon/kväll (morgon för mej)

Jag får ta mej i kragen och gå ut och se vilken skada frosten gjorde på mitt trädgårdsland i natt.........