Igår kväll var det dags för middag och teater igen. Jag hade den enormt dumma ideén att eftersom det var St. Patrick's dagen att vi skulle gå och äta på en irlänsk pub. Ni som känner till amerikanarna och deras fascinering med St. Patrick's dagen skrattar högt hör jag.
För er andra ska jag väl tala om att alla amerikaner har irlänskt påbrå på denna dagen. Alla ska ha på sej något grönt( annars blir du nypt femtio elva gånger), grön färgade drycker är också ett måste, så mycket grön karamell färg går åt.
Inte nog med att det var fullpackat på puben, de tog också 10 dollar i inträdes avgift och så sugna var vi inte på irlänsk pub mat. Det bar iväg till vår stam restaurang istället. Tur nog ligger de vägg i vägg så vi hade god tid på oss att äta och prata.
Vi firade också Karens 50-års dag. Hennes födelsedag var den 9:e Mars. Hon är bebisen i gruppen. Hon ska fira med att åka till Sverige och Norge i Maj. Får allt säga att jag är lite avundsjuk.
Pjäsen igår var irlänsk, The Seafarer, skriven utav Conor Mcpherson. Den handlade om irländarnas problem med alkohol, så inte särskilt muntert. De sista årens pjäser har varit ganska deprimerande, så även om jag bor kvar här för nästa säsong så tror jag inte att vi kommer att lösa säsongs kort. Vet inte hur det är med er andra men jag vill bli road när jag väl går ut en kväll. Att känna sej mer deprimerad när kvällen är över än när den började är inget för mej.
Nästa pjäs är Wishful Drinking utav Carrie Fisher och hon utför den själv. ( Carrie Fisher var prinsessan Leah i Star Wars bland annat, hennes mamma är Debbie Reynolds). Det låter ju inte upplyftande precis.......
Bland andra nyheter så åker Dan och jag till Idaho imorgon kväll. Våra köks skåp blir levererade tidigt på Fredag morgon!!!. Vi hoppades på att vi skulle få leverans på eftermiddagen eftersom vi har 6 timmars körtid dit och Dan undervisar i morgon så vi kan inte åka iväg förrän han kommer hem vid 6-tiden på kvällen. Men det får gå. Jag får väl köra den största delen av vägen. Vi kommer hem den följande Torsdagen. Vi ska försöka sätta upp några av dem. Får se hur det går med Dan's arm.
Vi har inte internet i Idaho, så det blir inget skrivet förrän vi kommer tillbaka.
Jag är lite ledsen för att skåpen kommer just nu, Shannon börjar nämnligen sin praktik undervisning pa Måndag. Vi får väl ta ett långt samtal per telefon för att höra hur första dan gick. Jag måste börja vänja mej vid att inte vara till hands för barnen. Vare sej det gäller barnvakt eller bara höra hur det är med dom. Dani och Shannon sms:r mej dagligen om små triviala saker i deras och barnens liv.....vi har ingen mobil täckning i Idaho heller.
Kommer jag att klara av att inte vara så involverad i deras liv?.......
3 comments:
Du skall få se att allt ordnar sig, med tiden är det väl naturligt att man måste ju släppa taget från sina barn en del i allafall. Dom vet att Du tänker på dom och önskar allt väl för dom. Barnen kommer ju hälsar på er allt som oftast tror jag
Hej Britt!
Hur kommer set sig att ni ska flytta till Idaho? Bor det någon släkt till Dan där?
Har man väl skaffat barn, så oroar man sig alltid! det bara är så!
kram
Vi ville ut på landet mer västerut och tittade på både Montana och Idaho. Montana var mycket dyrare än vad vi hade råd med för att få lite mark, så det blev Idaho. Vi har ungefär 8 hektar och ska ha lite höns och grejer. Dan vill väldigt gärna ha ett par hästar, men de tar så mycket tid, vi får se. Vi har ingen släkt där, bara vänner som vi lärt känna sedan vi köpte det här stället. Jag får flyga till Seattle eller köra varannan månad eller så bara för att få träffa barnbarnen.
Post a Comment